Nu vänder det

Nu vänder det,  brukar man lakoniskt säga på midsommardagen men det är faktiskt inte fören senare på sommaren som det vänder. Solen står visserligen som högst på himlen vid midsommar men den svenska sommaren blir varmare i Juli och Augusti är oftast varmare än Juni. Om man tittar på polarisarna i Arktis så vänder det inte fören nu i mitten av September, det är först nu som isarna i norr börjar växa till sig igen.

Matthew A. Henson omgiven av Ootha, Egigingwah, Seegloo och Ooqueah, foto Robert Peary

När man läser om isar i arktis så hittar man naturligtvis Perays expedition till nordpolen 1909. Bilden ovan är tagen av Peary, som ni ser en bild tagen innan selfi-pinnens uppfinning. Mannen i mitten är Matthew Henson, Pearys förste man som enligt källor var helt ovärderlig för expeditionen. Han den ende som kunde inuitiska och var en mästare på hundslädar. Han var även den i expedition som var först framme vid polen så fotot kanske är en bättre bild av verkligheten än en selfi av en man i släde.
Nåväl, nu är det isutbredning det skall handla om och vi passerar i dagarna den punkt då istäcket slutar att krympa och istället sakta breder ut sig. Ni kanske kommer ihåg hur det för några år sedan var stort hallå i media om hur isen smälter och hur man snart kan åka kors och tvärs över polen i en optimistjolle.

Isutbredning i Arktis 1979 - 2016

Om vi ser på grafen ovan som kommer från NASA-NSIDC så ser vi att isutbredningen i Arktis varierar mellan 16 och 3 miljoner kvardratkilometer under året. Då mäter man isutbredning som den yta som är täckt med åtminstone 15% is vilket naturligtvis inte är så mycket om man tänker sig att man skall hoppa fram mellan flaken. I grafen är medelvärdet för åren 1980-2010 inlagt i svart, 1980 i gult och 2012 i streckat grönt. Årets utbredning syns i rött och som synes är kurvan nu på väg att vända uppåt.
År 2012 var det från mitten av augusti till mitten av oktober extremt liten yta som klassades som is men om man ser på samma år från mars till och med april så var det ett högst normalt år. Årets isutbredning som när den var som störst i mars månad var inte mycket att skryta med men återhämtar sig dock och är idag visserligen långt under ett normalår men slår inte rekordåret 2012. Det är kanske därför vi inte kan läsa några braskande rubriker i år om att allt var värre än vad vi trott.
Om man vill förstå hur isens utbredning kan skilja sig så mycket från år till år så ligger nog en hel del av sanningen i att man mäter istäcke som område med minst 15% is. Problemet vi får är att vi försöker mäta storleken på ett dragspel. Hur mycket is som smälter varje år skiljer sig nog inte så mycket men det är nog en stor skillnad på hur ihoppressad isen är. Om vindar och strömmar är starkare ett år så packas isen tätare och ser ut som ett mindre istäcke. Ett annat år sprids isen ut och resulterar i ett större täcke.
Man skulle vilja se hur motsvarande grafer såg ut på 30-talet men dessvärre finns det inte mycket data att gå på. Vi kan däremot ta en titt på hur det ser ut på södra sidan - Antarktis.

Isutbredning i Antarktis 1979-2016

I Antarktis så är sommaren naturligtvis vinter och tvärt om. Under samma period är det dock 2013 som sticker ut men då som ett år med betydligt större utbredning än medlet under 1980-2010. Det lustiga är att även 2012, 2014 och 2015 ligger över medlet. Nuvarande år, som de allra flesta, är svårt att skilja från medelvärdet.
Notera att utbredningen under året varierar från 2.5 till 20 miljoner kvadratkilometer, en större variation än i Arktis, men variationerna mellan åren skiljer sig mindre än på norra halvklotet. Skillnaden mellan den årliga utbredningen kan nog lätt förklaras om man ser hur norra respektive södra polarområdena ser ut. I norr så är vinterisen instängd i Norra ishavet och kan inte bli så mycket större vintertid. På sommaren ligger dock hela Norra ishavet öppet för vindar och strömmar medan den is som finns kvar i Antarktis skyddas av närheten till land.

Amundsen med besättning 1906

Det finns säkert mycket att lära sig om isutbredning men frågan är om det har blivit mer eller mindre av detta drinktillbehör. Att jämföra dagens satellitmätningar med israpporter från trettiotalet är dock ingen lätt uppgift. Man kan väl dock konstatera att Amundsen 1903-06, efter två vintrar infrusen i isen, kunde ta sig igenom nord-västpassagen. För bara en vecka sedan lyckades ett kryssningsfartyg med över tusen turister ta sig igenom passagen så visst går det i rätt riktning. Kryssningsfartyget hade visserligen lite hjälp av isbrytaren Shackleton med två helikoptrar så det var kanske inte på samma villkor.