Sidor

fredag 16 september 2016

Alians med Erdogan

Om jag skulle propagera för att Sverige skulle bilda en militär allians med Erdogans Turkiet så skulle väl ingen tro att jag var vid mina sinnes fulla bruk. Men en allians med det demokratiska Turkiet är det väl inget fel på? Vi skulle ha en solidaritetsklausul där vi förband oss att hjälpa militär den dag Turkiet blir angripet av kurdiska styrkor från Syrien eller Irak. Faktum är väl att vi redan i morgon skulle kunna få en förfrågan om att hjälpa till med att bekämpa terrorister i östra Turkiet. 

En bundsförvant att lita på.
Det låter ju med all rätt helt sjuk men ändå är det vad som inte allt för otroligt kommer vara en realitet om några år. Den rådande vurmen för att ansluta sig till NATO innebär ett avtal om solidariskt stöd vid angrepp; och det är ett åtagande som gäller åt två håll. I debatten i media framstår ett medlemskap i NATO som om det bara innebär att USA kommer och beskyddar oss om Ryssen kommer, men det är ett medlemskap som även har förpliktelser. 

Kellys hjältar är snart på plats om det gäller.
Hur skapar vi bästa förutsättningar för att Norden skall förbli en region fri från militära konflikter; är NATO det naturliga svaret? Antag, inte allt för långsökt, att en mer protektionistisk sinnad person blir vald till USA:s näste president. En president som tycker att Europa får klara sig bäst de vill och det är inget som USA skall lägga skattepengar på. Är NATO då någonting att bygga sin trygghet på? Kanske, men det blir inte samma gratislunch som man föreställer sig att det är idag. Vi skulle få bygga upp en bra mycket större arme som med all sannolikhet skulle vara tidvis stationerad i Baltikum. Finns det inte bättre sätt att bygga säkerhet på?

70 år efter Tyskarnas uttåg ur Paris.
Risken för krig mellan Tyskland och Frankrike är väl idag obefintlig men hur kan det komma sig. Efter två världskrig där två generationer föds med bittert hat, framstår länderna idag som de bästa bundsförvanter. Det kan inte bero på att de ena makten besegrade den andra eftersom vänskapen då skulle komma redan efter första världskriget. Det kanske var den gemensamma fienden i kalla kriget som förde dem samman men även när den fienden är borta så verkar vänskapen bestå. Kan man på något sätt återupprepa den processen men med ett stort land österut? ... kanske inte, tyskar och fransmän är ju rätt lika, ryssar är ett helt annat folk...typ?

Eftersom det är tal om att befästa Gotland igen så kanske man kan bjuda in ryssarna att bemanna en luftövervakningscentral som håller koll på södra Östersjön. Den skulle man kunna bemanna gemensamt och ta ansvar för att det inte skedde några incidenter; eller i alla fall såg till att alla var informerade om vilka plan som fanns i luften - bara en tanke.


Uppdatering

Idag, sju år senare, har Erdogan sagt sig villiga att acceptera Sveriges NATO-ansökan. Efter Putins fullskaliga invasion av Ukraina var det inte längre någon diskussion om hur Sverige skulle skapa de bästa förutsättningarna för en fredlig utveckling. Det lär dröja bra länge innan vi kommer se en utveckling där Ryssland blir en del av den Europeiska gemenskapen. Tills dess är det ingen tvekan om vad vi behöver göra, rutsa upp det Europesika försvaret så att det med eller utan USA kan stå emot ryska aggression.