Du skall inte ropa - Vargen kommer, om det inte är någon fara fick jag alltid höra som liten. Frågan är dock om det är en speciellt framgångsrik strategi om man vill få uppmärksamhet.
Vi människor är en produkt av evolutionen och att lyssan på varningar har varit en mycket framgångsrik strategi. Det naturliga urvalet arbetade väldigt effektivt när de sållade bort gener som förespråkade inhämtning av mer information när varningsropet hördes; det är bättre att reagera på hundra onödiga larm än att missa ett enda verkligt.
Vi agerar idag inte så annorlunda som vi kanske vill tro, vi agerar enligt de mönster som fick Homo Sapiens att bli en framgångsrik djurart för tvåhundratusen år sedan; om någon ropar ut en varning så rör vi oss instinktivt bort från hotet.
Det är värre än vad vi trott
Lever vi idag då inte i förnuftets tidsålder där man lyssnar på flera sidor, nagelfar påståenden och uppskattar en saklig debatt? - Nja, man vill gärna tro det men plocka upp en tidning och leta efter varningar för kommande hot så hittar du snart en rubrik med "värre än vad man trott" eller något liknande alarmistiskt; vilken artikel väljer man att läsa? Inom media så arbetar det naturliga urvalet så att det förstärker rösterna som varnar eftersom en artikel med alarmerande budskap har en större chans att få "klick". Det behöver inte vara så att journalister medvetet överdriver hot men de som har en tendens till att själva ta varningsrop på allvar kommer naturligtvis att bli efterfrågade eftersom de skriver artiklar som läses.
Fenomenet är inte nytt och man kan jämföra med rytesspridning där man inser att ett rykte sprids mycket lättare om det förmedlar en fara. Fenomenet finner man även i det seglivade beteendet att lyssna på spåmän - vem lyssnar man på, den som säger sig veta eller den som inte har en aning? I den digitala tidsåldern så har fenomenet bara förstärkts och tiden för reflektion minskats ner till minuter. Varför spendera dagar på att gräva ner sig i något som man tycker är en grundlös varning för att vargen kommer, när man efter bara några timmar hör en varning för att björnen kommer.
Allt går åt helvetet
Ingenting kommer att gå åt helvetet, men rubriken fick dig ju att läsa så här långt; långt mycket längre än du skulle ha läst om rubriken var - ingen ko på isen.
Man skulle med lätthet kunna måla upp ett katastrofscenario där vi alla sitter o klickar artiklar om larm och låser in oss i våra hus i väntan på undergången. Det kommer inte att ske, vi har levt i tvåhundratusen år och klarat oss utmärkt med en övertro på larm. Vi klarar oss eftersom vi i slutändan kanske inte gör så mycket även om vi till viss del tror på larmet. Om vi läser att våldet ökar i storstäderna så kanske vi undviker mörka gränder men vi tar inte konsekvensen och flyttar till Borås. Vi vet kanske att vi alla kommer att dö av värmeslag om vi inte stoppar den globala uppvärmingen och därför går vi till en glasigloo med flaskorna, som om det skulle hjälpa. Denna rationella slöhet är det som räddar männskligheten.
Hur skall man agera
Hur skall man då leva i denna värld där hot är en så framgångsrik strategi. Man har ju inte tid till att analysera alla hot som man läser om, inte ens en bråkdel. Man kanske dock skall bli vaksam för i vilka samanhang hotbilder förekommer: inom politik, i media, påtryckningsgrupper, industri mm. Hotbilder är så framgångsrika i kampen om uppmärksamhet, röster och resurser att det idag nästan är ett krav för att synas i debatten. Om man åtminstone är medveten om hotbildens roll så kanske man inte springer på varje larmrop utan använder sin tid till någonting bättre.