För många år sedan sökte ryssarna efter nya kosmonauter som skulle genomgå en träning för en resa till mars. Det tänkte jag kunde kanske vara en kul sak att hoppa på; jag hade länge grämt mig för att jag inte slängde in ansökningspapperna när NASA sökte astronauter från Europa. De två första kraven på ryssarnas lista var dock: inte alkoholist och inte straffad för brott som givit fängelse i mer än två år. Jag skulle klarat båda men tyckte kanske inte riktigt kraven de hade vara satta speciellt högt. Nå väl, några ryssar, en fransman, en italienare och en kines fick leva i en uppbyggd marsbas i 520 dagar och roligare kunde man säkert ha.
Skall vi åka till Mars
Den 12-årige pojken inom mig säger naturligtvis - ja! Vi skall naturligtvis åka runt hela planetsystemet och placera flaggor, om det finns ett berg så skall det bestigas. Den lite mer skeptiske mannen inom mig säger - vad är poängen? Finns det någon vettig anledning till att åka till Mars?
 |
| De tre robotar som skickats till Mars. |
Om poängen är att lära oss mer om Mars så är det rätt onödigt att skicka människor. Det är mycket billigare att skicka robotar som kan utforska planeten. Vi har redan skickat ett tjugotal uppdrag mot Mars varav tre har haft robotar med sig för att utforska planeten. Med dagens utveckling inom robotik så kommer vi kunna skicka allt mer självgående robotar mot Mars som inte behöver styras från jorden för att utföra sina uppdrag. Vi kommer att veta allt om planeten som det är värt att veta utan att vi någon sin behöver sätter vår fot där.
Koloni på Mars
Syftet kanske inte är att bara veta mer, utan att verkligen kolonisera planeten. Vi har ju som människor ett ansvar att överleva och sprida oss i världsrymden och då måste ju Mars vara det första steget. Mars kanske skulle vara det andra steget efter Månen men månen känns lite passé och lite svårt att motivera ett projekt för hundratals miljarder kronor; Mars är lite mer spektakulärt.
 |
| Månbas Alpha - dress code 1975 |
Om anledningen är att vi skall överleva en krock med en meteor, liknande den som utplånade nästan all dinosaurier, så är det nog betydligt enklare att bygga skyddsrum på jorden. Även om vi träffas av en stor meteor som får himlen att mörkna så är nog jorden betydligt enklare att leva på än Mars. Vi skulle kunna bygga några gigantiska bergrum med förnödenheter, vatten, konstgjort jordbruk mm där man utan problem skulle kunna husera 10.000 människor några hundra år tills förhållanden blivit bättre.
 |
| Dr Strangelove - No sir, they would be down in the mines, ... |
Allt finns redan planerat av Dr. Strangelove så att kolonisera Mars för att överleva är en rätt dyr lösning om vi talar om kollisioner med kometer. Om vi tänker längre och pratar om den dag som solen slocknar, lär ju inte en koloni på Mars hjälpa. Då måste vi rädda mänskligheten genom att lämna vårt solsystem.
Människa, djur, organism
Hallänning, Svensk, Europé sa Carl Bildt och syftade på att vi skulle se lite längre bort än den lilla ankdamm vi råkar bo i; det är nog det vi skall göra om vi skall kolonisera rymden. Bildt kommer dock framstå som lite inskränkt när vi är ser vad lösningen är.
Människor är ju av naturen ett flockdjur. Vi vill gärna tillhöra en familj, en by eller heja på Djurgården tillsammans. Att se flocken lyckas är oftast bra nog, även om vi själva inte får vara med och dela kakan. Här är kolonisering av rymden ett utmärkt exempel, vi skulle gärna hjälpa till så att mänskligheten fick sprida sig i rymden även om vi inte själva fick möjlighet att åka med. Kan inte vår flockkänsla även innefatta djuren - om vi skall sprida livet så kvittar det väl om vi sprider människor eller kaniner.
 |
| Hassel, Femman, Kronan och de andra - skall de kolonisera rymden? |
Om vi hittar en planet på flera hundra ljusårs avstånd som kan ha stora fält av gräs, är det då inte enklare att skicka dit åtta kaniner än att skicka dit åtta människor? Om kaninerna överlever färden och det verkligen finns gräs på planeten så kommer de snabbt att sprida sig. Evolutionen kommer sen göra resten och efter 100 miljoner år så är det rätt troligt att vi hittar intelligent liv där. Enda kruxet är att det kanske inte finns något gräs och att det är rätt svårt att skicka åtta kaniner på en resa som kanske tar fem hundra år.
 |
| Algblomning - det vi skall skicka ut i rymden. |
Är det då kanske dags att lyfta oss från den lilla ankdamm vi lever i och känna en gemenskap med lite mer primitiva varelser. Om vi skickar bakterier, alger och lite encelliga djur organismer till en planet så står och faller vi inte med att det redan finns växter. Det skulle räcka med vatten, kanske en tunn atmosfär, lite bubblande svavelkällor och en värmande sol för att livet skulle sprida sig. Det skulle ta kanske några hundra miljoner år innan vi fick se några flercelliga djur och kanske en miljard år till innan vi kan förvänta oss intelligenta varelser men vem har bråttom.
Den som anpassar sig överlever
En stor fördel med att skicka ut en sörja med alger är att dessa kommer att anpassa sig till rådande förhållanden. Om planeten vi skall kolonisera har en temperatur på över hundra grader så skulle den var rätt ogästvänlig. Om evolutionen får ha sin gång så kommer dock de varelser som utvecklas tycka att hundra grader är en alldeles lagom temperatur. Vi kommer få skräddarsydda varelser, vilket är bra mycket bättre än att alla skall studsa fram i klumpiga rymddräkter.
Om några hundra år kommer vi att inse att vi kanske borde ta vårt ansvar och sprida liv i universum. Att skicka ut en sörja med bakterier och alger kommer nog då vara den oglamorösa lösningen. Det kan kanske vara så att det redan har skett ...?
Ska vi inte åka till Mars ändå
Eftersom jag i själ och hjärta är 12 år så vill jag naturligtvis skapa en koloni på Mars. Det är naturligtvis helt meningslöst men det är det mycket annat som är. Vi kanske skall ha lite koll på att vi kan försörja dem som vi skickar iväg så en stor rymdstation skulle nog komma som prio ett. Gärna kompletterad med en bas på månen där alla var tvungna att klä sig som i Månbas Alpha - vem mer är på?
