I dagarna startade Japan den första reaktorn efter tsunamin som fick kraftverken vid Fukushima att haverera. Det ger en anledning till att skriva lite om radioaktivitet, lite perspektiv på det området skadar inte.
Har du sett herr Becquerel
Om det är någonting som är svårt så är det att sätta sig in i hur man mäter radioaktivitet och vad som är farligt. Att man inte kan se det med blotta ögat men har en bild framför sig med en man klädd i vit skyddsdräkt och en stor gul mätare som knastrar bidrar nog till att man tar det säkra framför det osäkra och konstaterar att radioaktivitet är dödligt, punkt.
En snabb överblick över hur farligt radioaktivitet är, hoppas jag lugnar den som oroar sig.
Bakgrundsstrålning
Låt oss börja med att vi har strålning runt omkring oss, var eviga dag och har haft sedan universum skapades. Den största mängden av den så kallade bakgrundsstrålningen kommer från rymden och från jordskorpan men även ämnen i vår egen kropp ger ett betydande bidrag.
När man räknar på hur mycket strålning man utsätts för som människa så räknar man i millisievert. I Sverige så ligger bakgrundsstrålningen på ca 1 millisievert per år. Till det så kommer strålning från radon inomhus, från byggmaterial, röntgenundersökningar mm vilket i slutändan blir 3-4 millisievert per år. Den första tanken är då att om vi får 1 millisievert från naturliga källor och 3 millisievert från onaturliga källor så borde vi göra någonting åt saken nu. Man lugnas dock om man tittar på hur mycket den naturliga bakgrundsstrålningen variera beroende på var i världen man bor.
Från Finland till Iran
Man behöver bara åka till sydöstra Finland för att uppleva bakgrundsstrålning som är betydligt högre än den vi har i Sverige. Man har där en berggrund som innehåller bland annat Uran vilket ökar den årliga stråldosen med kanske 1 millisievert. Det finns dock platser i världen med betydligt högre bakgrundsstrålning. I Kerala, i sydvästar Indien, finns en berggrund som är rik på Torium och där har befolkningen en årlig stråldos på över 6 millisievert, i vissa städer är den så hög som 30 millisievert.
Om vi börjar leta efter platser på jorden där vi har en befolkning som lever med hög bakgrundsstrålning så hittar vi sen Guarapari i Brasilien där vissa stränder har en bakgrundsstrålning som skulle motsvara 175 millisievert om man levde som strandluffare ett år. Ramsar i Iran är ett annat område; där ger radioaktiva källor området mycket hög bakgrundsstrålning. Här lever människor väl med en bakgrundsstrålning som är över 100 millisievert. Det som inte dödar det härdar, och Ramsar är därför känt för sina varma bad men hälsobringande effekt.
Det intressanta med dessa områden med höga nivåer på bakgrundsstrålningen är att man inte kan se någon förhöjd risk för cancer. Riskerna att få cancer från strålning upp till 100 millisievert om året är så små att man skulle behöva studera ett stor population i tiotals år för att se någon skillnad. De få fall av cancer som strålningen eventuellt ger upphov till drunknar i det totala antalet fall av cancer.
När man räknar på skaderisken för låga doser, gör man däremot ett antagande som ungefär lyder som följer: om det är 10% risk att dö i cancer om man får en engångsdos på 4000 millisievert så borde det vara 10% risk att någon av 1000 personer dör i cancer om de var och en får en engångsdos på 4 millisievert. Resonemanget är logiskt men inte nödvändigtvis sant. Många tror nog att det finns en gräns under vilken stråldosen inte gör någon skada.
När man hör siffror om hur många cancerfall som ett radioaktivt utsläpp skall orsaka så är det oftast baserat på resonemanget ovan. Man kan kan visa att en stor population har utsatts för en förhöjd stråldos. Varje individ har en marginell risk att drabbas av cancer från utsläppet men eftersom det kanske är 100 miljoner individer så borde ... 10.000 få cancer. Svaret kan lika mycket vara att ingen av påverkas alls av den lilla stråldosen som de utsatts för.
Efter olyckan i Tjernobyl så var det mycket oro kring hur det radioaktiva nedfallet skulle påverka oss i Sverige. I de områden som drabbades värst uppskattar man dock att stråldoserna uppgick till någon tiondels millisievert; mindre än en tjugondel av bakgrundsstrålningen, mindre än en hundradel av gränsen för personal i kärnkraftsverk och endast en tusendel av den nivå som innevånarna i Ramsar får.
Radioaktiv strålning är inte ofarligt men i media framstår det som livsfarligt oavsett vilka doser vi talar om. Något som kan lugna, eller oroa, är att risken för cancer från den strålning som vi till vardags utsätts för, bleknar i jämförelse med den risk för cancer vi har tagit genom att vara feströkare.
Det intressanta med dessa områden med höga nivåer på bakgrundsstrålningen är att man inte kan se någon förhöjd risk för cancer. Riskerna att få cancer från strålning upp till 100 millisievert om året är så små att man skulle behöva studera ett stor population i tiotals år för att se någon skillnad. De få fall av cancer som strålningen eventuellt ger upphov till drunknar i det totala antalet fall av cancer.
Är låga doser farligt
Det är faktiskt så att det är omdiskuterat om låga doser överhuvudtaget ger upphov till cancer. Man kan inte påvisa att det skulle vara fallet och mycket talar för att människor utan problem kan reparera de eventuella skador som strålningen orsakar. Om man bara ser till en individ så är det först vid stråldoser över 500 millisievert som man kan upptäcka några förändringar och först vid 1000 millisevert så blir man akut strålsjuk.När man räknar på skaderisken för låga doser, gör man däremot ett antagande som ungefär lyder som följer: om det är 10% risk att dö i cancer om man får en engångsdos på 4000 millisievert så borde det vara 10% risk att någon av 1000 personer dör i cancer om de var och en får en engångsdos på 4 millisievert. Resonemanget är logiskt men inte nödvändigtvis sant. Många tror nog att det finns en gräns under vilken stråldosen inte gör någon skada.
När man hör siffror om hur många cancerfall som ett radioaktivt utsläpp skall orsaka så är det oftast baserat på resonemanget ovan. Man kan kan visa att en stor population har utsatts för en förhöjd stråldos. Varje individ har en marginell risk att drabbas av cancer från utsläppet men eftersom det kanske är 100 miljoner individer så borde ... 10.000 få cancer. Svaret kan lika mycket vara att ingen av påverkas alls av den lilla stråldosen som de utsatts för.
Säkra före det osäkra
För att vara på den säkra sidan så finns det regler för hur mycket personer i sitt yrke får utsattas för. Personal i ett kärnkraftverk har till exempel 50 millisievert som gräns för ett år och inte över 100 millisievert på fem år. Den stråldos som ett kärnkraftverk får ge till de som bor närmast är på 0,1 millisievert.Efter olyckan i Tjernobyl så var det mycket oro kring hur det radioaktiva nedfallet skulle påverka oss i Sverige. I de områden som drabbades värst uppskattar man dock att stråldoserna uppgick till någon tiondels millisievert; mindre än en tjugondel av bakgrundsstrålningen, mindre än en hundradel av gränsen för personal i kärnkraftsverk och endast en tusendel av den nivå som innevånarna i Ramsar får.
Radioaktiv strålning är inte ofarligt men i media framstår det som livsfarligt oavsett vilka doser vi talar om. Något som kan lugna, eller oroa, är att risken för cancer från den strålning som vi till vardags utsätts för, bleknar i jämförelse med den risk för cancer vi har tagit genom att vara feströkare.