Inte några fårskallar

Det är så sällan nu för tiden som man får läsa några positiva nyheter. Larm om hotande katastrofer säljer lösnummer och medias rapportering blir där efter. Det var därför med glädje som jag lästa DN:s reportage om ett vattenverk på Gotland. Historien hur några gotlänningar tar saken i egna händer och helt enkelt bygger ett eget vattenverk.

En skiva som mycket långsökt får illustrera dagens blogg.

De normal rapporterna om vatten på Gotland handlar naturligtvis om hur klimatförändringarna gör så att vattenbristen snart är akut och det var därför glädjande att läsa en något mer nyanserad artikel. Inte bara presenterar den en lösning utan nämner också orsaken till problemet.

– Ett av de problem vi har på Gotland är att det är så utdikat att allt regnvatten rinner av ön och ut i havet.

Utdikning av Gotlands myrmarker är något som pågått i hundra år; länsstyrelsen för Gotlands Län anger att våtmarkernas del har krympt från 16% till 7% under nittonhundratalet. Det är inte bara myrmarkerna som försvinner, jordbruket bedrivs med konstbevattning och lägger vi därtill en  tiofaldig ökning av populationen under sommarmånaderna så är det klart man har ett problem.Det som inte är ett problem är hur mycket regn som faller.

Årsnederbörd i Visby - ingen klar trend vare sig hit eller dit.

Diagrammet ovan visar årsnederbörden i Visby enligt de data som finns att hämta från SMHI (data saknas för vissa år och stationen kan ha flyttats). Som man ser är det rätt så spridda skurar under nittonhundratalet, någon trend mot vare sig mer eller mindre regn finns inte. Man kan naturligtvis ta medel under olika 30-års perioder och hävda det ena eller det andra men i stora drag faller det mellan 400 och 650 mm regn över Visbys ringmurar varje år och det kommer det nog att göra i fortsättningen också.

Om man istället skulle ta och göra ett diagram över antalet sommargäster, hur många som duschar en gång om dagen eller antal ton morötter som skeppas till fastlandet från konstbevattnade jordbruk så skulle nog trenden de senaste hundra åren varit helt klar. Konsumtionen har naturligtvis mångdubblats under århundradet.

Om man är en framstående politiker så har man två val:

• åtgärda problemet genom att minska på antalet sommargäster, antal duschar per vecka och export av morötter, eller
• skylla på klimatförändringar och subventionera inköp av Tesla S.

Det första alternativet är naturligtvis självmord men det andra kommer naturligtvis att dra in röster så man klarar sig en mandatperiod till; att det inte löser vattenproblemet är synd men det är ju inte det som är huvudsyftet med politiska förslag. Om man däremot bor på ön och är beroende av vatten så inget av alternativen speciellt attraktivt men då finns naturligtvis ett tredje val - att lösa problemet. 

Region Gotland ville lösa problemet och byggde en avsaltningsanläggning i Herrvik som stod klar  sommaren 2016. Anläggningen tar vatten från Östersjön och producera 500 kubikmeter dricksvatten om dygnet. Anläggningen är mer en pilot för anläggningen som skall stå klar sommaren 2019 med en tio gånger högre kapacitet. 

Att producera dricksvatten är dock bara det ena benet i lösningen, det andra är att ta bättre hand om avloppsvattnet. Det är vad flera privata aktörer gör bland annat för att ta hand om vattnet som en gång levererats av Herrviks avsaltningsanläggning. Avloppsvattnet från bostäderna renas vid ett reningsverk men släpps sedan inte rakt ut i havet utan sparas i dammar för jordbruket. Att rena vatten för att användas för åkerbruk är lite mer kostsamt än att rena för att släppa ut i en å, men om man är beroende av vatten så är det en rätt billig kostnad.

Att avsalta havsvatten och återanvända avloppsvatten fungerar och det är inte bara på Gotland som man använder tekniken. Med så mycket vattenresurser som vi har i Sverige är vi inte vana vid att använda avloppsvattnet till någonting utan renar det bara för att kunna släppa ut det i naturen igen. I områden där vattenresurser är mer sparsmakade så bygger man ibland upp separata avloppsnät för "svart avlopp" (toalett) och "grått avlopp" (dusch, tvätt, disk mm) . Det gråa vattnet renas och leds även tillbaks till hushåll i form av "brunt vatten" dvs vatten som kan användas för allt utom att drickas. Vi kommer inte till den punkten i Sverige men det är intressant att veta när vattenbrist kommer på tal.

Uppdatering

• mars 2019: Den  nya avsaltningsanläggningen i Kvarnåkershamn kommer stå klart i sommar; kapacitet 7500 m³ per dygn.